Scrolla ner för att få veta mer
Wiegand är en ledningsstandard som ofta används i tillträdeskontrollsystem. Sedan starten på 1970-talet har Wiegand-protokollet (ibland kallat Wiegand-gränssnittet) blivit den mest populära ledningskommunikationsmetoden inom säkerhetsbranschen.
I ett grundläggande passerkontrollsystem används en Wiegand-anslutning för att underlätta kommunikationen mellan läsaren och styrenheten. När en användare närmar sig läsaren och visar upp sin legitimation är det denna anslutning som överför data från den skannade legitimationen till styrenheten så att styrenheten kan avgöra om tillträde ska beviljas eller inte. Wiegand-läsare kan antingen vara traditionella kortläsare eller biometriska läsare som fingeravtrycksläsare eller kameror för ansiktsigenkänning.
När du tittar på Wiegand-läsare och legitimationsuppgifter kan du ibland se termen ’26-bit Wiegand’ eller ’26-bit format’. Detta hänvisar till den vanligaste varianten av Wiegand-protokollet, som numera används i mycket stor utsträckning i tillträdeskontrollsystem. De 26 bitarna beskriver hur den binära koden som överförs genom systemet är organiserad.
De 26 bitarna består av följande:
Gränserna för 26-bitars Wiegand-formatet bestäms av de maximala binära värden (0 eller 1) som kan rymmas i bitformatet. Det finns till exempel 255 möjliga unika anläggningskoder, eftersom om alla 8 tillgängliga bitar för anläggningskoder sätts till 1 är de lika med 255. För ID-koder finns det 65 535 möjliga unika koder, eftersom 65 535 koder är lika med 65 535 om alla 16 ID-kodbitar sätts till 1.
26-bitars Wiegand är ett öppet format, vilket innebär att formatbeskrivningen och organisationen är fritt och offentligt tillgänglig för alla att se och använda. Därför är nästan alla system för åtkomstkontroll kompatibla med det.
Det är viktigt att notera att 26-bitars Wiegand är det vanligaste formatet, men att det finns många andra tillgängliga format med olika antal och format av bitar. Standardformatet 26 bitar är det enda för vilket formatet dikteras av antalet bitar (eftersom detta format har standardiserats). Med andra bitlängder (34-bitars och 37-bitars används också i åtkomstkontroll) kan det finnas ett stort antal olika format med antalet bitar organiserade på mycket olika sätt.
Wiegand uppfanns på 1970-talet av en tysk ingenjör vid namn John R Wiegand. På 1980-talet växte det i popularitet på marknaderna för säkerhet och åtkomstkontroll, främst tack vare sin enkelhet och robusta säkerhet.
Eftersom Wiegand-systemen är trådbundna kan inte referenser raderas av magnetfält, vilket gör att uppgifterna är säkrare. Eftersom de inte innehåller mikrochips är Wiegand-legitimationer också mycket mer hållbara. Wiegands popularitet för referenserna innebar att det snabbt blev det vanligaste protokollet för kommunikation mellan referenserna, läsarna och styrenheterna.
Numera är Wiegand-legitimationer relativt sällsynta, eftersom tekniken har gått framåt och säkrare protokoll som MIFARE® och DESFire® har kommit fram. Wiegand-protokollet förblir dock den vanligaste metoden runt om i världen för att överföra information från läsaren för åtkomstkontroll till styrenheten.
